Diamanter klassificeras normalt efter det som kallas ” Diamantens 4 C “. Kombinationen av dessa faktorer är det som styr priset på diamanten, och små skillnader kan betyda helt olika prisbilder. Nedan följer en utförlig beskrivning av Carat (vikt), Colour (färg), Clarity (klarhet) ochCut (Slipning).

Renhetsgraden anger hur fri från inneslutningar och yttre märken diamanten är. Inneslutningarna består oftast av främmande mineralkristaller och små sprickor eller brott. På ytan av diamanten kan man hitta små ytor från råkristallen s k "naturals" men även små håligheter eller repor.

Inneslutningarna lokaliseras och identifieras med mikroskop med vars hjälp man även mäter upp storleken på dem. Renhetsgraden fastställs emellertid med lupp vid 10 ggr förstorning. De flesta har säkert hört ordet "luppren", men vad menas med luppren? Att en sten är luppren innebär att den vane betraktaren ej ser några inre inneslutningar med en lupp som har 10 ggr förstoring. Benämningen luppren har dock börjat spela ut sin roll och idag graderas diamantens renhet enligt nedan.

(* Diamanter med en vikt över 0.50 ct klassificeras oftast med en siffra 1,2 eller när det gäller P kvalité 1, 2, 3).

Diamantens färg eller rättare sagt avsaknad av färg bedöms genom att man jämför med diamanter med känd färg s k masterstenar. Det vanligaste är att diamanter har en svag gulton men även svag brunton och gråton förekommer. Högre kvalitéer är färglösa och benämns som vita. Utöver detta så finner vi även de mycket sällsynta fancycolor diamanter som kan vara: rosa, canariegula, blå, gröna mm. Bedömningen sker i nominerad ljusmiljö med s k dagsljuslampa med hög färgåtergivningsgrad. Vanlig inomhusbelysning har ofta ett gulaktigt sken vilket omöjliggör färgbedömning. Andelen ultraviolett ljus är liten då detta kan ge upphov till fluorescens som kan överskugga den verkliga färgen.

Diamantens proportioner och symmetri är de faktorer som har störst betydelse för stenens briljans. Briljansen är det ljusspel som uppkommer till följd av inre reflektion i diamanten. Dispersion är stenens förmåga att bryta upp ljuset i regnbågens färger.

Här har överdelens proportioner störst betydelse. De "ideala" proportionerna varierar mellan länder beroende på vilken faktor man prioriterar. Exempelvis föredrar man i USA en sten med mer färgspel medan man i Europa föredrar en färglös briljans varför de ideala proportionerna här skiljer sig åt. Förmågan att återspegla ljuset skiljer sig åt beroende på slipform. En av de vanligaste förekommande slipformerna är briljantslipning och princesslipning som har den bästa reflektionen av ljus. Med dagens datateknik så utvecklas dock ständigt nya slipformer med spännande former och ljusåtergivningseffekter.

Caratvikten är en viktsenhet där 1 carat =0,2 gr och delas i 100 hundradelar, t ex 10 hundradelar = 0,10 ct. Orsaken till att man använder sig av carat har historiskt ursprung och härstammar från den nya tideräkningens begynnelse då araberna använde sig av johannesbrödträdets frön (kharrub) som motvikter till sina balansvågar. Dessa höll alltid en mycket jämn vikt 0,195 gr och användes vid noggrannare vägning.

I början av 1900-talet fastställdes emellertid att 1 carat skulle vara lika med 0,2 gram. Dessutom delas 1 carat i 100 points, ex 35 points=0,35 carat. Prisskalan på diamanter är progressiv, vilket innebär att en diamant som väger 1 ct kostar mycket mer än vad 10 st diamanter som tillsammans väger 1 ct. Två diamanter av samma vikt kan ha olika värden, beroende på dess slipning, färg och renhet. Förväxla inte carat med "c" och karat med "k", vilket betecknar guldhalt!

För att omvandla diameter på en briljantslipad diamant till vad det motsvarar i carat, se omvandlingstabellen nedan: